Having a positive body-image?

It can be difficult, especially if you’re a bit overweight and watch how the rest of the world talk about such things, or depict you. Even more so if you’ve gained 5-7kg since you got sick.
But today I did one of the best things I could have done for myself:
I made sure to go up a size and buy the correct size underwear, even though a part of me believed I was still a size smaller. So I got to come home and put on new underwear that fit amazingly!

I also want to thank Lindex, for offering a wider range of larger sizes now, so I don’t have to feel like “if I can’t fit into this size I can’t have nice clothes”.

Att sätta ord på det svåra

Delar vidare min kommentar som jag skrev som svar på Nanne Grönvalls blogg, DÄRFÖR HAR JAG AVBOKAT ALLA JOBB I ÖVER 3 MÅNADER HITTILLS:

“Så jag fortsatte rusa på, med siktet inställt på att bit för bit förändra allt det jag visste att jag inte kunde fortsätta åta mig.” – bit för bit förändra allt.
Sedan förra hösten jobbade jag med det själv, att bit för bit fixa små grejer, så att jag skulle orka mer. Jag ville så gärna orka mer än jag orkade, jag fick redan avsäga mig ansvar etc, jag sade upp mig från extra jobb (som student), och la åt sidan allt som inte var det viktigaste. Det viktigaste för mig var att bli klar med sista året av studierna, sedan skulle vi ta ledigt ett år, jag och min pojkvän/nya sambo. Det gick till februari, efter att jag varit sjuk 3+5 veckor under hösten, värsta förkylningarna jag har haft på länge som inte riktigt ville ge med sig.

Över nyår åkte vi iväg på semester till Malta, för att jag skulle få en paus. Jag brukade behöva vilodagar 2-1 två aktiva dagar en vilodag, men nu hade det förvärrats 1-2, en aktiv dag innebar nu två hela vilodagar. Jag klarade inte av alla kurser från hösten, men skulle göra klart tentan senare, medan jag började sista halvåret, med att skriva min Kandidatexamensuppsats, på Engelska. 3 veckor in, hade jag redan varit sjuk 1.5 vecka.

Pojkvännen åkte hem till sin familj i några dagar, och då släppte det, då tog det stopp. Eftersom att jag var student ville läkaren inte bestämma åt mig om jag skulle sjukskrivas, men sa “hade du jobbat hade jag sjukskrivit dig på en gång”. Jag var tvungen att medge att jag ville så gärna bara få, som du skrev ”Jag är så fruktansvärt trött, jag har inga krafter kvar, jag måste få vila lite”.
Jag vilar fortfarande, och hoppas att kunna komma tillbaka till livet snart, men det är en lång resa.

På tal om utmattningsdepression, så är även denna text viktig läsning. Tankar Om Utmattning – Att leva med utmattningsdepression. Och att bli frisk igen

Downsizing

I knew it, but I forgot; I didn’t really forget, I just… Didn’t connect the dots. Now, they are connected. So, I know I need to focus on one thing at the time, but I’m an expert of trying to do 10 things at once, preferably yesterday.

The realization was that my computer time was not very focused, but rather that I didn’t know myself what I was doing most of the time. As we moved, and moved our stuff, computers and desks, I understood that having that extra monitor may be a huge distraction for me, and that I need to stop.

I decided to run a trial, and only have my main monitor, and remove the other one; combined with the smaller desk I have dedicated the desk area to only computer.

In my mind I wanted to have a larger desk, preferably a corner version so I could have my coloring books on the side. At the end of this trial I will decide between the smaller version or the larger version of a sit/stand desk.

Små steg, hela tiden.

Hjärnan är inte riktigt med, speciellt inte på engelska. Och jag hatar det. Men jag vill inte lägga energi på att hata det, så någonstans har jag fått ge in för det. Acceptera att jag inte kan prata ordentligt. Jag säger fel ord så ofta, och ibland i helt fel ordning. Men istället för att spänna mig och oroa mig när det blir fel i hjärnan fortsätter jag att prata, och går vidare från där.

Dessa ord är mycket repetition av förra inlägget. Repitition är en stor del av mina tankar just nu. Inte nödvändigtvis negativa cirklar dock, utan som ett verktyg för att börja om, skriva om. Gör om gör rätt, eller hur var det?

Min terapeut och jag kom fram till en typiskt bra grej (TM), jag bör inte söka mig ett karriärsyrke, någonsin. Just för att jag alltid vill för mycket, och jobbar mig själv sjuk. Så sakta men säkert har jag börjat planera för vad jag skulle kunna göra i framtiden, om jag någonsin blir frisk. Betvivlar att jag någonsin blir helt funktionell igen efter att jag drivit mig själv så långt och djupt ner i utmattning.

Snart får vi ett nytt hem, då kan jag börja på nya rutiner. Och repetera detta, over and over and over.